Tvister i franchise: välj en tydlig väg till lösning
Bestäm hur oenighet ska hanteras innan du blir franchisegivare. En tydlig tvistlösning skyddar både samarbetet och företagens ekonomi.
Publicerad

När du gör din befintliga verksamhet till franchise behöver du planera även för situationer där samarbetet kärvar. En oenighet om stöd, betalning eller avtalstolkning kan annars bli både dyr och långvarig. Franchising är en gemenskap mellan självständiga företag, och tydliga spelregler för konflikter hjälper er att bevara den. Börja därför med vägen till en lösning, inte bara med vem som har rätt.
1. Skapa en rutin för oenighet innan första avtalet
I din egen verksamhet kan många frågor avgöras genom ett internt beslut. Som franchisegivare möter du i stället en självständig avtalspart med egna ekonomiska intressen. Du kan inte utgå från att samma beslutsvägar fungerar när någon annan äger och driver enheten.
Skilj först mellan vanliga driftfrågor och en faktisk avtalstvist. Ett problem med ett beställningssystem kan hanteras av supporten. Ett påstående om att franchisegivaren inte levererar avtalat stöd behöver däremot hanteras av någon som har mandat att företräda företaget.
Ta fram en enkel rutin som anger:
- hur en part skriftligen beskriver problemet och sitt önskade resultat,
- vem hos respektive företag som tar emot frågan,
- när mottagaren ska återkomma och ett möte ska hållas,
- hur överenskommelser och kvarstående oenighet dokumenteras.
Gör rutinen ömsesidig. Franchisetagaren ska kunna lyfta brister hos franchisegivaren lika tydligt som franchisegivaren kan påtala ett avtalsbrott. Undvik också att låta den person vars agerande ifrågasätts ensam avgöra hur klagomålet ska behandlas.
2. Välj prövningsform utifrån kostnad och behov
Sverige har ingen heltäckande särskild franchiselagstiftning. Avtalslagen och andra allmänna regler är därför viktiga för franchiseavtalet. Tvister kan prövas i allmän domstol eller, om parterna har ett tillämpligt skiljeavtal, genom skiljeförfarande. För svenskt skiljeförfarande gäller lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Valet ska vara genomtänkt, inte hämtat slentrianmässigt från ett annat företags avtal.
Allmän domstol: Parterna behöver normalt inte betala själva domarna, men ombudskostnaderna kan bli betydande. Huvudregeln i vanliga tvistemål är att den förlorande parten ersätter motpartens skäliga rättegångskostnader. För vissa mindre tvister finns särskilda kostnadsregler. Handlingar och förhandlingar är som utgångspunkt offentliga, även om sekretess kan gälla för vissa uppgifter.
Skiljeförfarande: Parterna betalar normalt även skiljemännens ersättning och eventuella institutionsavgifter. Förfarandet är inte offentligt på samma sätt som en domstolsprocess, men utgå inte från att alla deltagare automatiskt omfattas av fullständig sekretess. En skiljedom kan normalt inte överklagas i sak, även om den kan angripas på vissa begränsade grunder.
Be en jurist bedöma hur alternativen fungerar för de tvister som faktiskt kan uppstå i ditt koncept. En mindre betalningstvist och en omfattande konflikt om rätten att använda konceptet kan ställa olika krav. Om olika prövningsformer ska användas måste gränsen mellan dem vara tydlig.
3. Lägg in förhandling utan att blockera nödvändiga åtgärder
En avtalad förhandlingsordning kan ge parterna möjlighet att lösa problemet innan kostnaderna ökar. Den kan exempelvis börja med ett möte mellan ansvariga kontaktpersoner och därefter gå vidare till företagens ledningar. Medling med en neutral tredje person kan vara ett ytterligare alternativ.
Medling innebär att parterna får hjälp att nå en överenskommelse. Medlaren avgör inte tvisten på samma sätt som en domstol eller skiljenämnd. Bestäm därför hur medlaren utses, hur kostnaden fördelas och när försöket ska avslutas om ingen lösning nås.
Undvik en förhandlingsordning som kan hållas öppen på obestämd tid. Låt juristen också säkerställa att den inte hindrar brådskande skyddsåtgärder eller gör att viktiga tidsfrister missas.
Bestäm hur det löpande samarbetet ska hanteras under oenigheten. Utgångspunkten bör vara fortsatt fullgörelse enligt avtalet, med hänsyn till tillämpliga rättigheter och skyldigheter. Tvistlösningsrutinen ska inte ge någon part en otydlig rätt att stoppa stöd, leveranser eller betalningar som påtryckning.
4. Förklara tvistvillkoren före underskrift
Lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet kräver att franchisegivaren lämnar skriftlig, klar och begriplig information i god tid innan franchiseavtalet ingås. Informationen ska bland annat omfatta hur en tvist med anledning av avtalet ska prövas och vad som gäller för kostnadsansvaret.
Det räcker därför inte att behandla tvistlösningen som en undanskymd standardklausul. Förklara den valda ordningen begripligt i förhandsinformationen och säkerställ att beskrivningen stämmer med avtalet. Undvik löften om att ett visst förfarande alltid blir snabbt, billigt eller hemligt.
Kontrollera slutligen att bilagor och andra avtal mellan samma parter inte skapar konkurrerande vägar för samma konflikt. Låt en jurist granska helheten och ge kandidaten möjlighet att anlita egen rådgivare.
Praktiskt att ta med: Testa tvistlösningen mot en tänkt konflikt före första underskriften. Båda parter ska kunna förstå vem de kontaktar, hur frågan går vidare och vilka kostnadsrisker prövningen innebär.



