Rätt avtalspart när ditt företag ska bli franchisegivare

När ett befintligt företag bygger en franchisegemenskap måste det vara tydligt vilka företag som faktiskt samarbetar. Varumärket på dörren, personen vid förhandlingsbordet och bolaget som skriver under är inte alltid samma sak. Genom att bestämma avtalsparter och ansvar innan avtalet skrivs kan du undvika oklarheter om betalningar, rättigheter och utlovade prestationer.

1. Bestäm vilket bolag som ska vara franchisegivare

Börja med den egna verksamheten. Ska det befintliga rörelsebolaget också vara franchisegivare, eller överväger du ett separat bolag för franchisegemenskapen? Det finns inget självklart svar som passar alla. Valet behöver bedömas utifrån bland annat verksamhetens risker, administration, finansiering och hur tillgångarna ägs.

Ett separat bolag är inte i sig en garanti för att risker hålls åtskilda. Borgensåtaganden, avtal mellan bolagen och hur verksamheten faktiskt bedrivs kan påverka bedömningen. Ta därför hjälp av redovisningskonsult och jurist innan du flyttar tillgångar eller förpliktelser.

Gör först en enkel karta över nuläget:

• Vilket bolag driver den befintliga verksamheten?
• Vem äger eller har rätt att upplåta varumärket och andra rättigheter?
• Vilket bolag har personalen som ska ge stöd?
• Vem har avtal med de leverantörer som franchisegemenskapen ska använda?
• Vilket bolag ska ta emot franchiseavgifterna?

Det bolag som lovar något i franchiseavtalet måste ha förutsättningar att leverera det. Om ett annat koncernbolag äger nödvändiga rättigheter eller tillhandahåller stödet behöver relationen mellan bolagen dokumenteras. Franchisetagaren ska inte behöva gissa vem som ansvarar när en utlovad prestation uteblir.

2. Skilj franchisetagaren från personen bakom företaget

Franchising bygger på en gemenskap mellan självständiga företag. Den person du träffar kan vara blivande ägare, verksamhetsansvarig och kontaktperson, medan själva franchisetagaren är ett aktiebolag.

Det är vanligt att franchiseavtal kräver att franchisetagaren driver verksamheten genom en juridisk person, och aktiebolag är ett vanligt val. Det innebär däremot inte att svensk franchiselagstiftning generellt kräver aktiebolag. Skilj på lagkrav och de villkor du själv ställer för deltagande i gemenskapen.

Upprätta ett partsblad med fullständigt företagsnamn, organisationsnummer, adress och kontaktuppgifter. Kontrollera uppgifterna mot aktuella registeruppgifter. Säkerställ också vem som får företräda bolaget och om underskriften kräver flera firmatecknare eller en särskild fullmakt.

Om den tilltänkta franchisetagarens bolag ännu inte är registrerat behöver ni hantera detta uttryckligen. Undvik att skriva ett personnamn i avtalet med tanken att ett framtida bolag automatiskt tar över. Låt en jurist bedöma vem som blir bunden och hur ett eventuellt partsbyte ska genomföras.

Håll även isär bolagets skyldigheter och personliga åtaganden. Om exempelvis personlig borgen övervägs måste omfattningen och konsekvenserna framgå separat och begripligt. Ett aktiebolags avtal gör inte automatiskt ägaren personligt betalningsansvarig.

3. Koppla varje åtagande till rätt företag

När parterna är identifierade behöver avtalet spegla den praktiska vardagen. Skriv en ansvarstabell innan avtalsutkastet färdigställs. Använd fyra kolumner: åtagande, ansvarigt bolag, utförare och dokumentation.

För löpande stöd kan franchisegivaren exempelvis vara ansvarig gentemot franchisetagaren, samtidigt som personal i ett annat bolag utför arbetet. För ett obligatoriskt IT-system kan leverantören däremot ha ett direktavtal med franchisetagaren. Dessa upplägg får olika konsekvenser för fakturering, support och krav vid fel.

Kontrollera särskilt att:

• fakturor kommer från rätt bolag enligt det överenskomna upplägget,
• rätten att använda konceptet kommer från en part som får upplåta den,
• eventuella separata avtal är identifierade och tillgängliga,
• avtalet anger vem franchisetagaren ska rikta sina krav till.

Undvik att använda enbart gemenskapens namn där ett juridiskt ansvar ska beskrivas. Ett gemensamt namn är bra i kommunikationen, men ersätter inte ett identifierat företag i avtalet. Samma tydlighet behövs i bilagor och beställningsformulär.

4. Kontrollera juridiken före underskrift

Sverige har ingen heltäckande franchiselagstiftning, men har en särskild lag (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet. Den kräver att franchisegivaren i god tid innan avtalet ingås lämnar skriftlig, klar och begriplig information om avtalets innebörd och relevanta förhållanden. Informationen ska bland annat omfatta ersättningar, upplåtna immateriella rättigheter och obligatoriska inköp eller förhyrningar.

Bolagsupplägget måste därför stämma med både avtalet och den information som lämnas före undertecknandet. Om ett annat bolag ska ta betalt eller tillhandahålla en obligatorisk tjänst behöver de ekonomiska villkoren vara tydliga. Informationsskyldigheten ersätter inte kontrollen av avtalsparter och behörigheter.

Därutöver gäller allmän lagstiftning, bland annat avtalslagen och, för aktiebolag, aktiebolagslagen. Konkurrensrätt och immaterialrätt kan också påverka upplägget. Låt den juridiska slutkontrollen omfatta hela avtalskedjan, inte bara dokumentet med rubriken franchiseavtal.

Praktiskt att ta med: Gör partsbladet och ansvarstabellen först. Gå vidare till underskrift först när varje rättighet, betalning och prestation kan kopplas till rätt företag och behörig företrädare.