Konkurrensförbud i franchise: avgränsa skyddet rätt

När ditt befintliga företag ska bli en franchisegemenskap behöver du bestämma vilka konkurrerande aktiviteter som faktiskt kan skada samarbetet. Ett konkurrensförbud kan skydda konceptet, men ett alltför brett villkor kan begränsa franchisetagarens försörjning och vara rättsligt problematiskt. Börja därför med skyddsbehovet, inte med en standardklausul från ett annat företags avtal.

1. Beskriv vad du behöver skydda

Franchising bygger på samarbete mellan självständiga företagare. Franchisetagaren driver ett eget företag, samtidigt som verksamheten ingår i en gemenskap med ett gemensamt koncept. Att franchisegivaren vill undvika konkurrens räcker därför inte som praktisk motivering för varje begränsning.

Kartlägg i stället de konkreta riskerna. Kan en franchisetagare använda konceptets särskilda arbetsmetoder i en parallell verksamhet? Kan samma lokal, personal eller försäljningskanal användas för att styra kunder till ett konkurrerande erbjudande? Skilj dessa situationer från sådant som endast innebär att företagaren har andra affärsintressen.

Skriv ett kort beslutsunderlag med tre delar:

• Skyddsintresset: vilken kunskap, investering eller del av samarbetet som behöver skyddas.
• Riskbeteendet: vilken konkret handling som kan skada detta intresse.
• Alternativen: om exempelvis sekretess, regler om varumärkesanvändning eller tydliga driftsåtaganden kan räcka.

Underlaget hjälper juristen att bedöma behovet. Det gör också villkoret lättare att förklara för en blivande franchisetagare. Ett konkurrensförbud bör inte ersätta genomtänkta regler om vad parterna faktiskt ska leverera i samarbetet.

2. Skilj på tiden under och efter avtalet

Ett förbud under avtalstiden och ett förbud efter avtalets slut får olika praktiska konsekvenser. Behandla dem därför som två separata frågor, även om de står nära varandra i avtalet.

Under avtalstiden kan frågan exempelvis vara om franchisetagaren får driva ett liknande koncept parallellt. Beskriv då vad som avses med konkurrerande verksamhet. Utgå från erbjudandet och kundbehovet, snarare än från svepande formuleringar om all verksamhet som franchisegivaren kan komma att bedriva.

Efter avtalets slut behöver varje begränsning bedömas särskilt noggrant. Franchisetagaren kan behöva fortsätta arbeta och använda sin allmänna yrkeskunskap. Att rätten att använda ert varumärke upphör är inte samma sak som att all liknande verksamhet kan förbjudas.

Gör en separat lista över följande avgränsningar:

• Vilka varor eller tjänster omfattas?
• Vilken roll omfattas: drift, anställning, rådgivning eller ägande?
• Vilket geografiskt område eller vilka lokaler berörs?
• Hur länge ska begränsningen gälla?
• Vilka personer eller företag är faktiskt bundna av avtalet?

Utgå inte från att ägare eller närstående automatiskt binds av ett avtal med franchisetagarens bolag. Om även personliga åtaganden övervägs behöver deras omfattning och giltighet granskas separat.

3. Låt svensk rätt styra utformningen

Sverige har ingen heltäckande franchiselag som reglerar alla delar av samarbetet. Däremot finns lag (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet. Den kräver att franchisegivaren i god tid före avtalets ingående lämnar skriftlig, klar och begriplig information om avtalets innebörd och andra relevanta förhållanden.

Information om konkurrensförbud som ska gälla under eller efter avtalstiden ingår bland lagens uttryckliga informationspunkter. Beskriv därför begränsningen så att kandidaten kan förstå dess praktiska konsekvenser. Hänvisa inte bara till att en konkurrensklausul finns i avtalsutkastet.

Informationsskyldigheten gör dock inte själva förbudet giltigt. Villkoret måste också bedömas enligt bland annat avtalslagen och tillämpliga konkurrensregler. Avtalslagens 38 § behandlar konkurrensbegränsande utfästelser och innebär att ett åtagande inte binder längre än vad som är skäligt. Även reglerna om oskäliga avtalsvillkor kan få betydelse.

Konkurrenslagen och EU:s konkurrensregler kan dessutom påverka vilka begränsningar som är tillåtna. Bedömningen beror på villkorets utformning och samarbetets förutsättningar. Använd därför inte en viss tidsgräns som en generell garanti för laglighet. Låt en jurist med kunskap om både franchise och konkurrensrätt granska klausulen innan den används.

4. Prova klausulen mot verkliga situationer

När ett utkast finns bör du testa om det ger begripliga svar i vardagen. Anta att franchisetagaren redan äger en mindre andel i ett annat företag, vill erbjuda en kompletterande tjänst eller senare tar anställning hos en verksamhet med delvis samma kundkrets. Vilka situationer träffas, och är det verkligen avsikten?

Dokumentera också hur eventuella undantag ska hanteras. Vem får godkänna dem? Ska godkännandet vara skriftligt? Hur säkerställer ni att liknande situationer bedöms konsekvent inom franchisegemenskapen? En informell muntlig accept kan annars skapa osäkerhet när ansvariga personer byts ut.

Kontrollera slutligen att avtalsutkast, förhandsinformation och muntliga presentationer säger samma sak. Om klausulen ändras under förhandlingen behöver även informationen uppdateras, och kandidaten bör få verklig möjlighet att förstå ändringen före underskrift.

Praktisk slutsats: skriv först ned risken du vill förebygga. Avgränsa därefter beteende, omfattning och tid, pröva mindre ingripande alternativ och låt juridisk granskning föregå användningen av villkoret.